Le och det löser sig

Igår vill jag lova. Storsjöyran 2006 är över, mycket trevlig helg har det
varit måste jag säga.

Klockrena kommentarer har varit många och likaså skratten

"Men shit vilka fina tänder du har, det har jag aldrig tänkt på"
-Jenny

"Bobbin, det låter som en billig dålig dildo"
-Jag

"Nej, du är inte gay, jag har inget utslag på mina homotentakler"
-Jag

"Travar du så rider jag"
-Jag

Ojoj vilken gårdag, mycket roligt hade jag i alla fall. Träffade delar av The Ströms unit, Jenny fick tillbaka sina kvarglömda vantar sen i påskas.

Presidenttalet var en hit. Hittade nyss konfetti i mina uppvikta jeans, fast säg var jag inte hade den där konfettin!

Somliga får mig att le mer än andra, eller så är det bara skillnad på att le och le.

Dagens mest användbara ord är bakishumor

Länge sedan jag skrev något här.
Om jag ser tillbaka på förra inlägget har MYCKET, ja nästan allt förändrats.
Snart är den dagen, snart står jag där i din muskulösa polisfamn och kommer inte
kunna hålla tårarna borta. Som jag saknat dig. Snart finns biten i mitt hjärtas puzzel där,
snart är lilla Emma hel igen. (och nej, tro det eller ej, sentimentalkossan gråter inte ikväll)

Eftersom jag inte har så mycket vettigt för mig om dagarna
har jag fått en viss förmåga att tänka, grubbla och fundera väldigt mycket.
Dagens tankar har jag ägnat åt att fundera vad som gjrot mig till den jag
är nu. Såklart har älskade mamma och pappa påverkat mig mycket och likaså mina kompisar, släkt mm. Men mycket har nog olika lärare påverkat en genom åren.

Träffar fortfarande min första dagisfröken ibland, hon tycker fortfarande att jag är "hennes lilla emma" och kunde för sitt liv inte förstå att tiden gått så fort.
En mycket underbar tant med vitt lockigt hår och det där busiga i blicken.
Torbjörn min underbara lärare från 4:an till 9:an. Det spelar ingen roll med vilken av hans elever man pratar, alla minns Torbjörn. Sist vi pratade om honom kom vi fram till att han verkligen lyckades att få oss att vilja, våga och göra saker. Utan Torbjörn hade vi aldrig fått höra att Lugnvikseleverna var så bra på muntliga redovisningar. Han hade sina dåliga dagar han med och han släpade med fötterna när han lufsade i korridorerna bland de gröna rören på Lugnviksskolan men han var endå Torbjörn, underbara, fantastiska Torbjörn. Torbjörn som tyckte att jag var bra på att prata svenska men att stavningen var sämre, han skulle allt sätt sista provet på gymnasiet, utan något stavfel ;)
Sist men INTE minst, Janne, tokroliga Janne. Hade då ingen aning om vilka Lars Vegas Trio var när han surrade om sitt band och karriär men nu vet jag och nu är jag galet nöjd med att ha haft honom som musiklärare. Ingen lärare har någonsin varit eller kommer någonsin bli som Janne, det är något speciellt med den karln (fast det vet iofs alla som sett Lars Vegas Trio någon gång) Det enstaka MVG jag hade under högstadiet var från honom i Musik (ja, det är ju det jag säger, han är inte klok) om det sen berodde på min icke så tonsäkra sång eller mitt misslyckande att försöka spela trummor i takt är en gåta i sig.
Men en sak är säker, det ska till en sådan Janne för att jag ska vara Iprenmannen med en gitarr på magen och springa runt och mima iprenlåten i 40 grades feber.

Nog svamlat om detta. Dagens kommentar(er) är från min ack så söta vän
Jennybabe:

"Är det riktiga blommor i skåpet? Oj? Mår dom bra?"
(Jenny min Håkanblomma och Elefantöra trivs onekligen bra i mitt instängda glasskåp)

"Förlååååt, jag är en gris, jag är en äckelgris"
Kära Jennybabe sölar mosiga ciderhallon på min soffa.

Popsnöre eller hopprep, jag säger då det.
It´s same same but different!