Le och det löser sig

På kvällen släppte hon ut sina flätor, kände sig som i en saga när hon
släppte ner håret utanför fönstret så han kunde klättra upp. Men håret var för kort och han orkade inte sträcka sig. Så sakta med ett långsamt sinande leende kröp hon ner bland de mjuka lakanen och håret som lockats av flätorna fick henne att likna den allra vackraste ängel.