Le och det löser sig

Visste att Herr sotare skulle komma idag och gräva äckligt läskiga saker med sina svarta fula händer i vår fläkt. Någon gång mellan 7-16 skulle detta inträffa.
Eftersom jag är en sådan klok människa (jag har mina ljusa stunder) tänkte jag att jag skulle
"vara klar" tills dess. Såklart kommer Herr sotare in och säger:
-Jaha, här var det upptaget. Med en blick på toalettdörren.
Ett något förläget "jag är snart klar" piper jag ut därinifrån. (fel att bara var tyst?)
Men det var ju som sagt bara en äcklig sotare med stora skitiga händer......
Tågar ut från toaletten och möter Mr heting i hallen. Gosse vilken karl!
Där står han, som guds gåva till den kvinnliga (och somliga av de manliga som är extra lyckligt lottade) delen av befolkningen. Ack, jag är svag för karlar i "arbetskläder"
Efter en snabb tanke på hur jag ser ut funderar jag på att gå och gömma mig. Det är inte direkt på
morgonen jag visar mitt bästa jag. Där satt jag,oduschad, utan smink i ett par urtvättade pyamasbyxor med stjärnor på. Med andra ord fanns inte ekvationen Mr + Mrs Heting.
Den nu omtalade sotaren berömde vårt förråd av Whiskey och blev imponerad av att vi hade
den svenska Mackmyra i två av tre tappningar.
Jag gav han berömm för att han var så ordentlig och städade efter sig och med ett stort leende (ah, tänk att vissa karlar kan le med en lössnus i) försvann Mr Hot stuff till nästa lägenhet.
Så nu sitter jag här, varm i kroppen av att det finns sådana karlar och hoppas att det är en sur tant med velourmorgonrock i nästa lägenhet, kanske han då kan tycka att jag var lite söt i mina pyamasbyxor?