Le och det löser sig

Det blir ingen riktig jul? Vad är en riktig jul då?
En jul med vit snö som knarrar under fötterna, tjocksockar (tjocktjockar heter det)
för att kunna gå på stugans gnekande kalla golv, glögg framför brasan och så vidare.
Man kan väl inte definiera en "riktig" jul. I sådana fall vore den här julen bara på låtsas
och julklapparna borda inte räknas.
Jag sitter här och känner ett sting av dåligt samvete för att jag häckar vid datorn
på julafont (!) kanske jag borda göra också tycker vissa, tyck det då, det skiter jag i.
Det viktigaste på julen tycker jag är att man tar hand om varandra och trivs tillsammans,
är glada över att få vara tillsammans och har det mysigt, så det så!

Jenny skrev härromdagen ett inlägg i sin blogg om hur handikappad man blir av att försöka göra
saker med bara en hand, jag håller med. Eftersom jobbarkompisens klantighet tydligen är smittsam
så lyckades jag skära mig på en ram igår på jobbet, blod överallt men tjurig som en åsna ringde jag mamma efter plåster och virade papper runt och fortsatte jobba, gick ju rätt bra faktiskt. Men med en halv kilometer toapapper runt ett blodigt finger känner man sig lite handikappad.

Idag har vi druckit rosa drinkar till Kalle som vi krossat is till i min rosa mixer, känner att jag är villig
att hålla med Marlena om att jag är en schlagerbög i kvinnokropp om än schlagerintresset bleknat.

Nu ska jag sluta ha dåligt samvete över att jag häckar här. Laptopen är min vän och den förtjänar
lika lite som någon annan att vara ensammen på julafton, det är min okloka men bestämda åsikt.

God jul alla kristyrpyntade pepparkaksgubbar och gummor.