Som vanligt.

Den finaste, personen som har leendet som smittar, som fäller skämten som får mig att skratta, som bjuder på te som smakar sommar och skog och som bara är det underbaraste som finns.

Jag fick en tröja, en mjuk och mysig tröja som jag vägrar ta av mig bara för att den är så fin. Egentligen är det för varmt på rummet för en varm tröja men det struntar jag i. Den är fylld med glädje och kärlek så den får vara på.

Man förstår inte, man glädjer sig inte tillräckligt åt vad man verkligen har. Det håller jag på att ändra på nu. Jag sitter här och bara är lycklig att du finns, att du är en del av puzzlet som bygger mitt liv, att du är en av de färgglada nonstopen på mitt pepparkakshus i jul, att du är som bubblorna i champagnen och som mjölken i kaffet. Att du är du betydet allt. Jag önskar att jag föralltid är din kanariefågel.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback