Le och det löser sig

Låt mig vara strängarna på din gitarr, noterna på dina papper,
orden i din sång. Det poetiska som bildats när du skrivit
svarta bokstäver på ett vitt papper.
Det känns någonstans där inne i mitt inre som att jag skulle
behöva det när vindrutetorkarna ihärdigt kämpar för att ge mig
någotsånär bra sikt när dubbarna slits i onödan mot den bara,
svarta asfalten. Det är december, var är vår snö?