Ett litet hopp
Såg brevet igår, läste det idag. Andra raden och jag grät som ett barn.
Det märks hur dåligt jag mår över att ha storebror så långt bort. Försöker nog förneka det för mig själv men det finns där, när det rivs upp gör det det med råge.
Det jag så länge önskat att mamma ska göra har hon gjort. Trots att hon också mår så dåligt över det här har hon tagit sitt steg, hon har äntligen bett om att nireda ut allt detta. Det finns ett litet uns av hopp inom mig. En liten gnista som kanske lyckas tända lågan. Jag hoppas, jag hoppas så otroligt mycket att dettaskaleda till något och inte bara rinna ut i sanden. Jag vill så gärna. I 5 år har jag gråtit, i 5 år har jag saknat, i5 år har jag längtat efter den dagen jag ska få träffa dig igen.
Jag vågar inte hoppas men OM, om du skulle stå där vid skolan när jag tar studenten den 9:de juni, då kommer världens största och någonsin tyngsta sten lossna från mitt hjärta. Troligen kommer jag bara gråta än mer men det kommer det vara värt. Inget skulle göra mig lyckligare än om du stod där då. Om du stod där och log med ditt leende som bara du har. Om du fanns där för min skulle och jag äntligen skulle få känna mig som din lillasyster igen....
Älskade bror tänk om jag kunde förklara, tänk om du kunde förstå, tänk OM, tänk om du är här då..... Jag skulle få den absolut bästa stundenten som någon någonsin haft.
Några tårar på måndagsförmiddagen blev det visst. Det är det värt, bara försöka att inte hoppas på för mycket. Men det skulle göra mig så otroligt lycklig!
Det märks hur dåligt jag mår över att ha storebror så långt bort. Försöker nog förneka det för mig själv men det finns där, när det rivs upp gör det det med råge.
Det jag så länge önskat att mamma ska göra har hon gjort. Trots att hon också mår så dåligt över det här har hon tagit sitt steg, hon har äntligen bett om att nireda ut allt detta. Det finns ett litet uns av hopp inom mig. En liten gnista som kanske lyckas tända lågan. Jag hoppas, jag hoppas så otroligt mycket att dettaskaleda till något och inte bara rinna ut i sanden. Jag vill så gärna. I 5 år har jag gråtit, i 5 år har jag saknat, i5 år har jag längtat efter den dagen jag ska få träffa dig igen.
Jag vågar inte hoppas men OM, om du skulle stå där vid skolan när jag tar studenten den 9:de juni, då kommer världens största och någonsin tyngsta sten lossna från mitt hjärta. Troligen kommer jag bara gråta än mer men det kommer det vara värt. Inget skulle göra mig lyckligare än om du stod där då. Om du stod där och log med ditt leende som bara du har. Om du fanns där för min skulle och jag äntligen skulle få känna mig som din lillasyster igen....
Älskade bror tänk om jag kunde förklara, tänk om du kunde förstå, tänk OM, tänk om du är här då..... Jag skulle få den absolut bästa stundenten som någon någonsin haft.
Några tårar på måndagsförmiddagen blev det visst. Det är det värt, bara försöka att inte hoppas på för mycket. Men det skulle göra mig så otroligt lycklig!
Kommentarer
Trackback