Tea
Höstrusket kryper sig på och på tur står vintern.
Aldrig tyckt om hösten, alltid tyckt att det varit kallt, tråkigt och
hemskt men något har hänt. Nu tycker jag att det är mysigt och underbart.
Den kalla friska luften är så lätt att andas, det är inte en omöjlighet att sova i
ett kallt rum längre och man kan med gott samvete krypa upp i soffan och
dricka te.
Så här sitter jag nu, varit ute med Jennie och hunden och sen gått hem, kinderna är rödrosiga, näsan iskall och jag saknar mina farmorsvantar. Hittat en stor gosig bortglömd tröja i garderoben som jag kurar ihop mig i och lite mysmusik på datorn.
Ett annat tecken på hösten är att tanten och gubben (ni vet de som alltid är lika klädda) idag hade mössa och vantar på sig när jag mötte dem på väg till jobbet.
Gula löv börjar leta sig in på mattan på jobbet och alla gubbar och gummor snyter sig det första de gör innan de handlar.
Mitt i denna resa mot vinterns bitande, gnistrande kalla värld sitter jag och bara njuter och tycker att livet är ganska underbart.
Hur det går ihop att jag är sånär som arbetslös och uttråkad och inte ens
kär men endå kan vara så sjusärdeles glad, le åt allt och njuta av livet är en gåta i sig men det är väl bara att tacka.
Tacka och bocka och hoppas på påfyllning.
Ja, Jenny är i Göteborg så gott folk, nu är det
er tur att så ut med detta.
Sov gott folket. Kura ner er i soffan, drick en stor kopp varmt te,
lyssna på lite mysig musik och njut av livet.