Le och det löser sig

Jenny flydde till Barcelona, blir brun, dricker sangria och flritar
med karlar. Här sitter jag ensam, blek, nykter och utan både
flirt och karl (tack och lov för att jag slipper det sistnämnde iofs)

Saknaden börjar kännas på nu, hon är lite för långt bort för en
kram jag skulle behöva.
Skulle suttit som handsken på handen om hon vore hemma
så man hade kunnat hitta på något tok. Åkt till norge och slagit
klackarna i taket, en helg i Stockholm med en sjusärdeles utekväll,
en tur till Gävle eller något annat trevligt. Men inte är hon hemma
inte. Får allt vänta till 22:a december innan jag får krama om pärlan.

Saker och ting malen och gnager i mig,  svårt att släppa.
Saknad och längtan. En förvirrad själ som inte riktigt hittar hem.
Men det löser sig.

Som underbara Helena säger:

vi ska resa oss o gå med våran stolthet högt