Gårdagen.

Hahah!

Så ligger man här igen. Luktar alkoholkonsument, smakar död i munnen och
är tröttare än vanligt. Men det var det värt.
Skulle vara bli ett par glas vin med Åsa och Ida och sen eventuellt gå ut och bara dansa.
Förstår inte vart det avtalet försvann, men i takt med att vaniljvodkan sinade blev
det än mer lockande att gå ut.
Sagt och gjort, innan jag visste ordet av hade tre till partyanimals droppat in genom dörren
med en nyöppnad flaska Bacardi. Jaja, var bara att gilla läget och visa att man inte är den
som spottar i glaset. Hur det gick till har jag inte en susning om men mitt i ett telefonsamtal
skriker de att  taxin är här. Att jag inte ens var färdig var bara ett minne blott.
Hamnade i världens längsta kö, gav ida pengar till inträde och följde med Bacardikillarna
 (håkan och björn kanske de hette) till O´learys i hopp om att stöta på Patric och Larry.
Ack så jag bedrog mig, tillbaka till kön där jag först stod, helt ensam och övergiven.
Hittade en frän gubbe på 46 år som hade eget företag och erbjöd mig jobb. Jatack sa jag
eftersom det även ingick en öl när vi väl kommit in efter att köat en hel evighet.
Träffade Anna, donnan på 30+ som sagt att hon tycker har strålar som en stjärna, blev indragen på
herrtoan och fick förklara dyrt och heligt för de generade karlskrällerna att jag faktiskt inte för
fem öre tänder på kuk och att jag enbart stod där för att jag var fruktansvärt kissnödig.
Träffade en kock på väg från baren som bjöd på dricka. Smet iväg fortare än jag kommit dit och fick dansa i
fem minuter. Sen kommer kocken igen, svettig och dan och envisas med att jag skulle ha en drink istället
för cidern jag knappt börjat dricka på. Fliton, tjejen som alltid stället upp när det gäller att dricka upp
min sprit, tog hand om cidern och iväg flög jag.

När jag äntligen tagit mig tillbaka till dansgolvet och fått börja dansa lite är det slut. De tänder lamporna och klockan var två. Grymt dålig stil.

Summa summarum, kvällen gick ut på att le charmigt åt helt ointressanta människor för att sedan inte ens hinna dansa.

Får ta igen det på torsdag I guess. Då jävlar ska de lurviga svängas och rumpan ska skakas.
Kommer de som sagt att de ska komma kanske det kan kvala in till att bli roligaste förfesten ever.


Lasses nya låt, en tätort på en slätt är helt underbar.
14.e november kommer bli oförglömligt.
9.e november får jag äntligen träffa Nina, det kallas lycka.
Som Nina sa, "dö inte, du har inte träffat mig än och inte sett Lasse, efter 14.e november kan du dö.
frågan är om det då är värt det"

För bra för att vara normalt!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback