Skiner som en sol.

Jag är så jävla bra =D

Årets dejtingcoach - Jag såklart.

Året som (snart) var.

Klänningen är testad (igen) skorna står i hallen, champagnen ligger på kylning,
partyhattarna är inköpta som också nyårsmiddagen. Snart är det över, underbara
underbara 2006.

Året började med ett tråkigt och halvdant nyårsfirande, skola, skola och
efter nästan tre år med Chrille bli singel, skum känsla. Sicken start, men bättre blev det.
I april var jag och Jenny crazy och gick ut och slog klackarna i taket, det slutade med
"the ströms unit" som var kanske både bra och mindre bra. (börjar redan nu att skylla
mina misstag 2006 på allas vår kära vän alkoholen)
Kära syster fyllde 40 också, det var grejor det med galej som hette duga.
Sen var det baler och hela baletten, värt att minnas från det är Bosse som rullar in på
en skateboard i ett kök en natt och sjunger "bosse rullar in som han ska det går bra nu"
Pappa var underbar och hämtade en massa nätter i rad oss halvtrötta studenter på än det
ena än det andra stället på morgonkvistarna. När studenten var riktigt nära fick jag höra
"äh, det är ingen fara med taxi, vi har ju emmas pappa"
Efter studenten var det jobb med mina galna arbetskompisar några veckor, sen mest slappa
och glida runt i opeln med sverigefilten, äta sallad och sola om dagarna. Gärna med underbara
Jennie såklart.
En shoppingresa till Stockholm med Jennie var underbart, likaså Winnerbäck på Zinken såklart.
Efter en händelserik resa till Granca med lite för mycekt sangaria vart jag trött och sov i flera dygn,
det var scary. Sen väntade jobb och sen dess har jag jobbat. Känner mig riktigt flitig faktiskt.

Såklart måste finnas en lista över "årets"....

Årets låt - Hmm, svårt. Boten Anna, Ingen soldat med winnerbäck, Rullar fram, Längst fram i taxin?
                   äh, det får bli Boten Anna, hur sunkig jag än känner mig, jag skyller på studentlyckan.

Årets efterfest - Den då en grupp härliga människor delade på en kanna vatten och en klinkade gitarr till
klockan sju på morgonen, det var grejor det.
Årets anledning att ändra läggning - Cissi såklart, mums.
Årets fränaste tjej - Linda såklart, som även står för årets förfest
Årets måltid
- Studentmiddagen i stugan, grillad kyckling med guccamole, mozarellasallad
och bbq-potatis.
Årets drink - Den pernod jag hade i min nappflaska på studenten. 
Årets konsert - Winnerbäck på zinken såklart, underbaraste på hela sommaren. 
Årets sommarnatt -
Holmsjö med Marlena, så roligt har jag inte haft många gånger.
Årets man - Skäggig som få och gjorde yran ack så mycket roligare.
Årets bög - Mark Levengood kanske för den underbara boken? Blir en delad plats med Peter,
den ultimata bögvännen jag väntat på i 19 år.
Årets liknelse - Jag och Kicki Danielsson, det tackar vi Marlenas vänner för.
Årets partypingla -  Jennybabe såklart.
Årets tant - Me, myself and I, jag är tydligen precis som en tant, är isf lätt Östersunds coolaste 19-åriga tant.

Årets mest glömska kan jag stå för också hade massor med "årets" på lager men de försvann.
Kanske blir en till lista imorgon om inte annat så gott nytt år kära vänner.


Så var man där igen.

Nej, jag ska inte med ut, jag jobbar imorgon, jag är trött.
Ursäkterna var många men tji fick jag. Nu sitter jag här och ska nog egentligen sova, men det kändes överskattat, kommer jagi nte tycka imorgon när jag ska jobba troligen, men så får det vara.
För Marlenas skull följde jag med ut och ack så skoj det var.

Dagens kommentar står min babe för:
"hon är ju jätterolig, man kan ju bli flata för mindre"

Numero dos står jag för:
"usch vad äckligt, snudd på att man känner sig lite homosexuell"

Tänk vad lite vin kan göra.

Förresten har jag köpt en klänning till nyår,
jag är ju trots allt rätt tjejig ;)

Skål och godnatt.


Imorgon är en annan dag.

Tror att det blig grymt det här.

Klippning imorgon, inventering och sen förhoppningsvis en rolig kväll.

Så är det.

Magkatarr, ett finger som är konstigt, trött, mätt och glad.
Hittat byxor till nyår, skor imorgon, klippning på fredag, kanske blir toppen det här.

Sett världens porrigaste och tuffaste dammvippa, sådan vill jag ha.

nu blomstrar det i hallonhäcken

Dra på trissor, härre gud och kära nån på samma gång.
Här händer det saker vill jag lova, världens två vackraste stjärnor har
fått för sig att kommentera min blogg, var som attan.

Tänkte att ska jag liks jobba kan jag ju lyckas spräcka upp såret och få magkatarr
så det blir lite spänning, fint Emma, väldigt passande.

Grym dag på jobbet igår, nästan inget folk och en trött men ack så rolig Sofie.
Måste säga att jag trivs riktigt bra med dem som jobbar där men jisses vad jag
börjar få Elkedjanabstinens, hur ska detta gå? Måste gå dit och flirta med Bubben
idag, så får det bli.

Jennie, du och våra tacosmiddagar är det bästa som finns. Ingen är som du.
Saknar dig när jag inte träffat dig på flera dagar, du är det bästa som finns.

allt.

allt.

Utan dem ingen Emma. Jag ser helt galen ut och Jenny ser ack så oskuldsfull ut med
den blicken. Tänk vad skenet bedrar, jag är ju inte alls galen.

Nu är det över.

Nu är det över.

Sicken julafton, så otroligt mysig och alldeles, alldeles underbar.
Bästa klapparna var tavlan min systerdotter gjort och vantarna
Ida stickat, grymt fina.
Jag har utökat mitt bögbibliotek med 5 Gardellböcker och troligen får
jag låna mammas Levengood bok dit också.

Jag.

Vem är jag? Senast jag fick höra en beskrivning av mig lät det såhär:

"Du stod där med dina glasögon.... och ditt blonda hår.... och såg jätteglad ut"

Länge sedan någon ringde mig på fyllan, det underhållande nattsamtalet tackar
jag för.

Jag, mina glasögon och mitt blonda hår ska nu se till att få en underbar julafton.

Julafton.

Det blir ingen riktig jul? Vad är en riktig jul då?
En jul med vit snö som knarrar under fötterna, tjocksockar (tjocktjockar heter det)
för att kunna gå på stugans gnekande kalla golv, glögg framför brasan och så vidare.
Man kan väl inte definiera en "riktig" jul. I sådana fall vore den här julen bara på låtsas
och julklapparna borda inte räknas.
Jag sitter här och känner ett sting av dåligt samvete för att jag häckar vid datorn
på julafont (!) kanske jag borda göra också tycker vissa, tyck det då, det skiter jag i.
Det viktigaste på julen tycker jag är att man tar hand om varandra och trivs tillsammans,
är glada över att få vara tillsammans och har det mysigt, så det så!

Jenny skrev härromdagen ett inlägg i sin blogg om hur handikappad man blir av att försöka göra
saker med bara en hand, jag håller med. Eftersom jobbarkompisens klantighet tydligen är smittsam
så lyckades jag skära mig på en ram igår på jobbet, blod överallt men tjurig som en åsna ringde jag mamma efter plåster och virade papper runt och fortsatte jobba, gick ju rätt bra faktiskt. Men med en halv kilometer toapapper runt ett blodigt finger känner man sig lite handikappad.

Idag har vi druckit rosa drinkar till Kalle som vi krossat is till i min rosa mixer, känner att jag är villig
att hålla med Marlena om att jag är en schlagerbög i kvinnokropp om än schlagerintresset bleknat.

Nu ska jag sluta ha dåligt samvete över att jag häckar här. Laptopen är min vän och den förtjänar
lika lite som någon annan att vara ensammen på julafton, det är min okloka men bestämda åsikt.

God jul alla kristyrpyntade pepparkaksgubbar och gummor.

om...

Sjunger Niklas Strömstedt.
Om jag inte hade jobbat en massa hade allt det kreativt roliga
som infinner sig i mitt huvud varit nedpräntat här. Med lite
tur återvänder energin ikväll.
Coop nästa!


Jag blir så arg.

Dokumentär om adoption idag, jag får gåshud när jag såg barnen till en av familjerna när de sprang runt i huset, deras tindrande ögon när de räknade på svenska. Åh, lycka. Åh, längtan. Dokumentären handlade om ett homosexuellt par som ville adoptera också, det förstörde myskänslan och jag blev bara sur och vresig. Det finns så otroligt många barn i världen som far illa och bor på barnhem utan att komma till ett par bra föräldrar, varför i hela fridens namn ska då inte två underbara män på vara pappor till dessa underbara barn? Nej nej, låt dem bo på barnhem eller på gatan, få en trasig uppväxt istället för ett tryggt hem hos två noga granskade föräldrar. Kommungubbarna vänder ju ut och in på deras liv innan de över huvud taget är godkända att adoptera, vad är det för värld vi lever i?! Jag blir så rackarns arg och ledsen.

Sånt är livet.

Ibland tycker jag så otroligt bra om mitt jobb och ibland tycker jag så otroligt mycket mindre bra om mitt jobb. (fast oftast och nästan alltid tycker jag bra om det)

Idag var en blandad dag. Kom in en farbror som hade druckit både en och två för mycket av något väldigt starkt och säger:
"hur fan kan man låta så jävla glad när man pratar i telefonen klockan sex på kvällen"
Då tyckte jag bra om mitt jobb, jag kände mig så nedrarns sunkig och trött och hela dagen gick ut på att fejka att jag var pigg och glad och gubben gick på det, klockrent. Plötsligt slutade jag fejka och var mig själv och otroligt glad.
Dessutom tycker jag otroligt bra om de små tanterna i 70-års åldern som drar sexskämt, det är grymt. Så ska jag bli när jag blir tant också.


Det är så det är.

Jag kan inte hjälpa dig opp
Kan inte lysa upp den väg du springer
Jag kan inte vagga dig varm och lugn
 Du har en annan röst, annan färg
Ett annat land med andra klockor som ringer
Jag tar mig inte in i dina dunkla rum
 
Han placerar sitt ordtrolleri på allt jag inte kan förklara och plötsligt
känns allt så barnsligt enkelt att förstå.

Spontant och bra

Denna dagen ett liv sägs det. Vilket roligt liv jag hade igår i sådanafall.Middagsmys med Jenny, kex och ost. Likör och allmänt fnittermarathon.Seven, gratisdricka, en skum kille som Emelie tvingades prata med, ett dramafall från ett trappsteg, en till fin komedivurpa med mycket mycket mera.Utfärdade en varning för att jag är en moralkärring och bevisade sedan det, det skrämde tydligen inte vilket var bra. Fick skjuts av världens bästa ex hem, underbart att sätta sig i en varm bil.Jenny ska ha honom som wunderbaum eftersom han luktar så gott, det fårvi väl slåss om kanske.Trött idag, de på jobbet tyckte det var jätteroligt att jag var seg, av oss fyra som diskuterade devar de bara de tre som tyckte det dock. Gick jättebra att jobba, gillar att jobba när man börjar få in lite rutin och vågar ta lite eget ansvar.Fick mer tider för januari också, gosse vad jag vill flytta när jag tänker efter. Längtar efter min blomma. Min vackra underbara blomma som bara väntar på att slå ut inför ögonen på mig. Älskade blomma, förgyll mina dagar.

Sicken lördag.

Här sitter jag i min ensamhet i pyamasbyxor (ja, de jag hade när Mr sotare var här)
och väntar på Jenny, känner mig helt oklar för att hon ska komma med handduken på
huvudet.
Klyftpotatisen står i ugnen, köttet är stekt, såsen på god väg och salladen helt klar.
Vi tycker vi förtjänar lite butshakin' efter en dags hårt arbete, så blir det, roligt det.

Kanske skulle fixa det sista med maten, trassla ur mitt hår och värma upp locktången.
Hade en kund idag som kallade korkskruvslockar för porrlockar. Man lär sig nya ord var dag.

Önskelista.

Sicken bra önkselista jag har för den här julen, en jätterolig
med massa saker till att flytta hemifrån, aah. Längtar grymt efter det nu.

Nu jobb, flitig som få jag.

Grym dag.

Sådärja, denna dagen ett liv, eller vad säger man? Om det är så har jag ett liv fyllt med skratt.
Dagens kommentar får mine sköne favoritkund stå för:
"hörre du, ta med dig tumstocken så ska vi ta och mäta den här en gång för alla, fnys,
30 cm, kanske om jag viker den dubbel, förresten ta med saxen också"
allt handlade till slut om en krympslang, men ack så roligt vi hade ett tag där.

Igår stod en kund länge och tittade på mig och sa sen " fy fan vilka fina glasögon" och berömde mig
för min goda smak, haha. Tänk vilka bra kunder jag haft de senaste två dagarna.


Skeda lungt folket.

Det ska vara jag.

Det ska vara jag.

Så sa de på Elkedjan när jag surrade i att jag verkligen ville ha den rosa mixern från OBH.
Pappa kom in lite senare och på frågan "gissa vad jag önskar mig i julklapp" sa han
-den rosa mixern? och vips visste jag en av mina julklapppar.
Schlagerbög i kvinnokropp sa Marlena, jag tar det som en komplimang tänkte jag.

Det ska vara jag.

Det ska vara jag.

Så sa de på Elkedjan när jag surrade i att jag verkligen ville ha den rosa mixern från OBH.
Pappa kom in lite senare och på frågan "gissa vad jag önskar mig i julklapp" sa han
-den rosa mixern? och vips visste jag en av mina julklapppar.
Schlagerbög i kvinnokropp sa Marlena, jag tar det som en komplimang tänkte jag.

Det ska vara jag.

Det ska vara jag.

Så sa de på Elkedjan när jag surrade i att jag verkligen ville ha den rosa mixern från OBH.
Pappa kom in lite senare och på frågan "gissa vad jag önskar mig i julklapp" sa han
-den rosa mixern? och vips visste jag en av mina julklapppar.
Schlagerbög i kvinnokropp sa Marlena, jag tar det som en komplimang tänkte jag.

Varför inte.

Låt mig vara strängarna på din gitarr, noterna på dina papper,
orden i din sång. Det poetiska som bildats när du skrivit
svarta bokstäver på ett vitt papper.
Det känns någonstans där inne i mitt inre som att jag skulle
behöva det när vindrutetorkarna ihärdigt kämpar för att ge mig
någotsånär bra sikt när dubbarna slits i onödan mot den bara,
svarta asfalten. Det är december, var är vår snö?

Så sant.

"I dessa tider måste man vara en optimist för att
öppna ögonen när man vaknar på morgonen"

- Carl Sandburg

Jobb.

Jag förstår inte rikigt, jag sitter och är allmänt glad åt att jobba.
Trött som en uggla mitt på dagen men ändå glad över
att jobba, göra nytta, tjäna pengar.
På onsdag är jag tillbaka på "gamla" jobbet igen efter över en månad,
abstinens.

Varma mackor sent hos Jennie igår, det påminner om sommaren.
Sommaren 2006, det måste varit mitt livs bästa månader.

Jag längtar efter min blomma, vill se din vackra nuna och höra ditt
bubblande skratt. Kom hem älskade blomman.

Det kanske är så.

En glänta syns i hennes snår.

Glittret från korten är överallt, min tillvaro glittrar ikapp med detta
och jag trivs så otroligt bra med livet.

Nu blir det varma mackor hos Jennie, mumsigt!


Göm mig.

Låt mig få vila i din famn. Med värmen från dina trygga armar runt mig.
Låt mig få krya ner i mitten av dina kronblad, lägga mitt öra mot ditt innersta
och höra att du lever. Slut blommans pastellfärgade blad
runt mig och låt mig få vila, instängd och trygg från den farliga värld vi lever i.
Snälla, göm mig, men bara när jag ber dig.

Julen känns påtvingad fast ändå väldigt mysig. Den är för nära för att jag ska förstå
samtidigt som den är för långt bort för att jag ska känna.

Jag vill ha Jonas Gardell eller Mark Levengood som julvärd. Mera mysbögar åt folket.

Du får gärna sota mig om du vill.

Visste att Herr sotare skulle komma idag och gräva äckligt läskiga saker med sina svarta fula händer i vår fläkt. Någon gång mellan 7-16 skulle detta inträffa.
Eftersom jag är en sådan klok människa (jag har mina ljusa stunder) tänkte jag att jag skulle
"vara klar" tills dess. Såklart kommer Herr sotare in och säger:
-Jaha, här var det upptaget. Med en blick på toalettdörren.
Ett något förläget "jag är snart klar" piper jag ut därinifrån. (fel att bara var tyst?)
Men det var ju som sagt bara en äcklig sotare med stora skitiga händer......
Tågar ut från toaletten och möter Mr heting i hallen. Gosse vilken karl!
Där står han, som guds gåva till den kvinnliga (och somliga av de manliga som är extra lyckligt lottade) delen av befolkningen. Ack, jag är svag för karlar i "arbetskläder"
Efter en snabb tanke på hur jag ser ut funderar jag på att gå och gömma mig. Det är inte direkt på
morgonen jag visar mitt bästa jag. Där satt jag,oduschad, utan smink i ett par urtvättade pyamasbyxor med stjärnor på. Med andra ord fanns inte ekvationen Mr + Mrs Heting.
Den nu omtalade sotaren berömde vårt förråd av Whiskey och blev imponerad av att vi hade
den svenska Mackmyra i två av tre tappningar.
Jag gav han berömm för att han var så ordentlig och städade efter sig och med ett stort leende (ah, tänk att vissa karlar kan le med en lössnus i) försvann Mr Hot stuff till nästa lägenhet.
Så nu sitter jag här, varm i kroppen av att det finns sådana karlar och hoppas att det är en sur tant med velourmorgonrock i nästa lägenhet, kanske han då kan tycka att jag var lite söt i mina pyamasbyxor?

Åh!

Barndomsminnen och lakritspuck. Jag kommer aldrig förlåta GB för att
den försvann.

http://www.gb.se/2003/nostalgi/show_year.html?year=1987

I en fluffigt rosa bomullsvärld.

Där, mitt bland de mjuka molnen, i värmen av kärlek bor jag.

Fick en fluffigt rosa dagbok när jag fyllde år. Det har nog något att göra med att personen som gav mig den var personen som sa "du är en schlagerbög i kvinnokropp"
En så vackert rosa fluffig dagbok får inte ligga som en orörd oskuld i världens finaste paket, det är slöseri.
Så nu ska jag och min rosa vackra vän ge oss in i en djup diskussion om vykort som glittrar och flätor som är för korta för att prinsen på den vita hästen ska nå upp.

Ängel

68919-13
På kvällen släppte hon ut sina flätor, kände sig som i en saga när hon
släppte ner håret utanför fönstret så han kunde klättra upp. Men håret var för kort och han orkade inte sträcka sig. Så sakta med ett långsamt sinande leende kröp hon ner bland de mjuka lakanen och håret som lockats av flätorna fick henne att likna den allra vackraste ängel.

Glittra.

Vi glittrar ikapp, jag och allt glittrigt på jobbet. När jag slutade idag hade jag glitter över hela tröjan, håret och ansiktet. Mycket vackert. Man kan döpa sin dotter till Tindra, varför döpte inte då mamma och pappa mig till Glittra?

Som ett frö.

Som ett frö.

Nysått barn. Som ett frö, ett litet frö med så mycket liv och lycka att ge till dem som ger fröet kärlek. Som blommor blir till så hamnade även detta frö under marken, det fick värme, sol och vatten och en dag sträckte det sig stolt upp och med kraft pressade det sina första synliga millimetrar ovan marken med ett "hej här är jag" började det lilla lilla fröet växa för att bli en blomma. Tiden gick och den stolta blomman blev större och större. En dag väcklade blomman ut sina blomblad och log mot solen. Den dagen fick vi veta att du var du. Det var dags att plocka blomman, blomman hade växt sig tillräckligt stor för att förgylla så många människors liv. Det är helt otroligt, du har varit här så länge nu, du vackra vackra blomma. Blomman säger puss och kram när jag pratar med den i telefonen, är blomman ledsen låter den sig tröstas av mig. Jag skänker trygghet och blomman skänker mig lycka och värme.

Jag vet att det finns en till lika vacker blomma, som pressat sig genom jorden för att fälla ut sina vackra blad och komma hit och säga "här är jag" Jag längtar så efter den blomman.

En blomma, är inte bara. En blomma är det vackraste och underbaraste som finns. Jag fäller tårar av lycka över att den blomman finns. Men, en bukett med två blommor är dubbelt så vackert.

Jag är nog världens stoltaste moster.

Jag kan inte låta bli.



GP:
Motorbåtsexplosion i Marstarand. Lyckligtvis omkom hela familjen med blotta förskräckelsen" .....

Sydsvenska Dagbladet:
Våldtäktsman dömd till 2 år i Eslöv (Fy f-n för att tvingas tillbringa 2
år i Eslöv!!)

Örebrokuriren:
Gynekolog hittade knarkgömma (Var?!)

Svenska Dagbladet:
Ingen av de omkomna hade livshotande skador (Istället dog de av...??)

Bergslagsposten:
Inga spår efter skidåkare.
Huset som brann ned till grunden blev totalförstört.

Dagen:
Lam pojke bortsprungen (Hur lam var han sa du?)

Aftonbladet:
Polisen grep torsk i fiskhamnen.
Storgråtande bedyrade den 30-åriga porrstjärnan sin oskuld (Yeah right!)

Östersundsposten:
Krockade med älg på motorcykel ( undra om älgen verkligen hade MC-kort )

Metro:
Yrkesmördare misstänkt för mord (Vadå, han gjorde ju bara sitt jobb!!)

Hallands Nyheter:
Tre greps för våldtäkt på Finlandsfärja (Hur stor är sannolikheten att
det finns TRE män som tänder på finlandsfärjor??)

Som vanligt.

Den finaste, personen som har leendet som smittar, som fäller skämten som får mig att skratta, som bjuder på te som smakar sommar och skog och som bara är det underbaraste som finns.

Jag fick en tröja, en mjuk och mysig tröja som jag vägrar ta av mig bara för att den är så fin. Egentligen är det för varmt på rummet för en varm tröja men det struntar jag i. Den är fylld med glädje och kärlek så den får vara på.

Man förstår inte, man glädjer sig inte tillräckligt åt vad man verkligen har. Det håller jag på att ändra på nu. Jag sitter här och bara är lycklig att du finns, att du är en del av puzzlet som bygger mitt liv, att du är en av de färgglada nonstopen på mitt pepparkakshus i jul, att du är som bubblorna i champagnen och som mjölken i kaffet. Att du är du betydet allt. Jag önskar att jag föralltid är din kanariefågel.

Djup.

68919-11

 Det är något bortom bergen, bortom blommorna och sången,  
 det är något bakom stjärnor, bakom heta hjärtat mitt. 


Det är jag, i förpackning.


68919-9
Det är jag, kexchoklad. Så kallades jag på Elkedjan innan de visste att jag var Emma.
Go och glad, kexchoklad. Fin komplimang måste jag säga.
Dagen har gått i lampans tecken. Jag bestämde mig för att jag ville ha en julstjärna på fot, skickade pappa
till jobbet men de var slut. Då for jag och mamma till Bonus, Jysk, Mio, Coop och Rusta, utan framgång.
Till slut hittade pappa den efterlängtade adventsstjärnan och det blev till och med finare än vad jag trodde från början, så ska det vara!

Lite piggare idag, hoppas verkligen att jag kan jobba snart, vore skönt.

Ska äta lite god middag och sen mumsa på kexchokladen som ligger i mitt paket från Marlena.

En gåva.

Det är en gåva att få vara frisk. Det är något jag tänkt på under den här
vidriga veckan. Aldrig har jag kännt mig så hjälplös och eländig som jag har
gjort på senaste tiden.
Fråga inte hur jag varit sjuk för det vet jag ärligt talat inte. Allt har kännts fel och
konstigt och idag är första dagen jag ätit frukost och mått bra efteråt på 11 dagar.
Det har varit en konstig vecka med mycket, mycket, mycket känslor. Känns som jag
tänkt igenom allt som går att tänka på.
Finns saker jag gjort som jag inte minns och det är hemskt, folk har varit oroliga
över att inte vetat och det har jag också varit.

Innan jag åkte på semester skrev Jennybabe i sin blogg:
Min fina söta kanariefågel har flugit till sin ö.
Hoppas du får mysiga två veckor där! Saknar dig redan..

Den lättaste förklaringen är nog att den söta kanariefågeln flög rakt in i en glasruta,
allt blev svart och den söta lilla kanariefågeln mådde väldigt väldigt dåligt.....
Men den söta kanariefågeln är envis och efter fyra dagar nerbäddad under en filt och
med ett par enastående underbara föäldrar stäckte den söta kanariefågeln på vingarna
och kände hur de fylldes med liv i lungorna.
Den söta lilla kanariefågeln har varit mycket rädd och försökt att hålla sig borta från att prata med folk
eftersom frågan "vad sa jag till dig?" kändes så dum att ställa efteråt.
Men nu sitter jag här, med ett leende på läpparna och börjar känna mig som mig själv igen.

Är så otroligt glad att jag mår bättre. Det hade jag troligen inte gjort utan älskade mamma och pappa, jennie, jenny och marlena som skickat sms, ringt, mailat och frågat hur jag mår.
Att känna att folk bryr sig det är viktigt, det är en känsla som alla förtjänar att känna.

Allt ska vara så rätt.

Varför det? Varför ska man göra saker bara för att andra gör så,
för att det ska vara så?
Jag blir så less, mest på att jag är precis som alla andra, gör
saker precis som alla andra bara för att "det är så det ska vara"
Tycker det är riktigt tufft med folk som går mot strömmen, som
trotsar de fjantiga oskrivna lagarna om hur livet ska vara.